Regn och rusk, en gammal schlager, invasion från söder och en hjälteinsats

Idag har vi haft sovmorgon, eftersom det regnade vid kvart i tre när vi skulle gå upp för att sätta upp näten. Snart slutade dock regnet och vi kunde åka ner och märka under några timmar innan regnet tilltog igen och gjorde att vi fick ge upp en timme i förtid. 13 fåglar lyckades vi i alla fall få i näten:

ärtsångare 2
törnsångare 3
svarthätta 1
grönsångare 1
gransångare 1
lövsångare 5

Efter att ha fikat på Folkeryds och lämnat av Lasse, som skulle ta bussen till Visby en sväng, begav jag och Tommy oss iväg mot Stockviken. Tommy fick snart syn på en vadare på långt håll, och fåglar på långt håll, i motljus, från ett fågeltorn som skakar av vinden, lämpar sig väl för diverse spekulationer. Vi tyckte att den hade en liten udda hållning, med en något framåtlutande stil, och började fundera på tjockfot, och sedan, när vi kommit fram till att den nog var för liten för tjockfot, hade vi ökenlöpare, sumpvipa och ytterligare några rariter på listan över potentiella arter. Efter ett tag kom Bimbi dit och konstaterade vid ett första ögonkast att nog är det en tjockfot alltid, men ändrade sig snart. Den vände sig om och visade ett svart bröst; Det var en vanlig kustpipare.

Kanske är det dags att damma av den gamla stringarvisan (melodi: we are all the winners):
We are all the stringers, we are all the best
När vi får va tillsammans, då stringar vi som bäst
Och även om det snöar eller regnet öser ner
Så ser vi massa fåglar, som ingen annan ser.

Nåväl, Bimbi tipsade oss om en praktejder ute på Faludden och den lyckades vi se på ganska nära håll, en riktigt ful hanne i eklipsdräkt. Där kunde vi också konstatera att Gotland håller på att invaderas av tistelfjärilar. De vällde in från havet och fanns överallt på Faludden och även i Sundre när vi kom hem, tillsammans med några amiraler i trädgården som också lär vara invandrare söderifrån.

På kvällen skådade vi lite vid livräddningen och bort mot Rivsviken och fick då utföra en hjälteinsats. Ett lamm hade fastnat i en ståltråd i en av grindarna. Hur det hade gått till kan man fråga sig, men när lammet försökte slita sig loss i panik höll det på att strypa sig själv. Tommy tog några snabba kliv fram och fick tag i lammet, medan jag lossade på ståltråden, som hade virat sig i flera varv runt lammets hals och dessutom slagit knut på sig. Det slutade lyckligt med att lammet skuttade iväg, men hade inte vi kommit så vetetusan om det hade klarat sig.

/Oskar och Tommy